Välfärd och trygghet – Socialdemokraternas budget för Göteborg 2022

Välfärd och trygghet, det är fokus för Socialdemokraternas budget för Göteborg 2022 som du kan läsa här. Jonas Attenius, gruppledare för Socialdemokraterna i Göteborgs kommunstyrelse, berättar nedan om budgeten.

LÄS BUDGETEN HÄR.

Vi sörjer fortfarande. Tusentals göteborgare har förlorat en familjemedlem, en kompis, en kärlek, en kollega eller en granne. Pandemin slog blint mot riskgrupperna, sades det, som om blindheten skulle trösta. Men det stämmer inte. Den dokumenterade statistiken och den levda erfarenheten talar samma språk: Undantaget den oerhörda smittspridningen på äldreboenden härjade coronaviruset som värst i Göteborgs mest utsatta, fattiga och trångbodda stadsdelar. I kvarter där språkkunnigheten saknades, där distansarbetet var sällsynt och den institutionella tilliten låg spred sig sjukdomen snabbare. I överfulla lägenheter där flera generationer trängdes under samma tak kunde inte riskgrupper isoleras från andra. Ojämlikheten, klassamhället och segregationen blev förödande.

Nu går pandemin förhoppningsvis mot sitt slut. Efter att ha tvingats isär från varandra, till isolering och kontaktlöshet, till krisåtgärder och nedstängningar, kan Göteborg – sakta men säkert – börja läka. I takt med att vaccinationslugnet brer ut sig över landet har samhället öppnats igen. Hävda restriktioner och slopade rekommendationer har gett Göteborgs vibrerande nöjesliv, framåtrusande näringsliv och kända kulturliv en chans till återstart. Det är fantastiskt att se hur göteborgarna flockas till konserter, klubbar och krogar igen. Men den enes återstart måste vara den andres återhämtning. I glädjeruset får vi inte glömma att välfärdspersonalen, aldrig på smittosäker distans från hemarbetets trädgård, har burit oss genom den värsta hälsokrisen på ett sekel.

Återhämtningen kräver ett åtagande: att sätta välfärden först. Vi kan aldrig återgå till att låtsas som att välfärden kan bespara sig till effektivitet, personalen stressa sig till kvalitet, kollektivtrafiken snåla sig till turtäthet och samhällsekonomin rädda sig med passivitet. Människor ser igenom rationaliseringarnas dimridåer; det blir inte mer skola, vård och omsorg av att skattepengar skickas till vinstutdelning, konsulter och interna processer. Under den mest akuta

fasen, när IVA-platserna överbelastades och äldreomsorgen tvingades ner på knä, bevisades meningslösheten i detaljstyrande mål, uppföljningstunga uppdrag, rutinmässig dokumentation och växande byråkrati som tillåtits få företräde i den offentliga sektorn. När det inte längre fanns tid att vandra den långa vägen genom de obligatoriska processmallarna fick de helt enkelt ignoreras. Det blev inte sämre för det. Välfärdsproduktionen fortsatte. De interna bryderierna, de kunde vi klara oss utan.

Detta är inga nyheter. De senaste årtiondenas envisa försök att förvandla den offentliga sektorn till en sorts låtsasmarknad, där helt skattefinansierade verksamheter ska leka affär med varandra och profitjagande bolag kan tälja vinst på minsta möjliga service, har nästan lyckats kortsluta välfärdssamhället. Ivern att bemöta systemets inneboende effekter med mer kontrollanda och uppföljningslust har bara lett till att en administrativ sektor har vuxit fram, självgödande och bortom politiska beslut. Den av privatiseringar och styrningsmodeller framtvingade byråkratiseringen av den offentliga sektorn har dessutom ålagt välfärdspersonalen helt nya administrativa bördor – allt mindre tid får tillbringas i klassrummet, med patienten eller ute i fält. Skattepengarna, inhämtade från landets löntagare för att erbjuda dem ett starkt samhälle och en gemensamt ägd välfärd, allokeras till allt konstigare saker varje år; vi vet inte längre exakt vem som driver vissa vinstdrivande friskolor, men vi vet att de får betalt via skattsedeln.

Göteborg kan bli pionjären. Här har vi chansen att låta den offentliga sektorn omstruktureras efter den enkla princip som är att sätta välfärden före andra saker. Vinstmarginaler, experimentverkstäder och byråkratiska processer måste vädras ut. Välfärdspersonalen, brukarna, barnen, de äldre, de sjuka, de svaga, de utsatta, de behövande, de anhöriga, göteborgarna – det är deras behov som ska vara hela den kommunala organisationens fokus. Det tredje socialdemokratiska budgetförslaget under mandatperioden tar därför sikte på just detta: behov. Välfärden kan inte göra allt för alla, men det är dess skyldighet och existensberättigande att finnas där för varje göteborgare när behovet väl uppstår. Om detta högt ställda, men helt självklara, mål ska gå att uppnå krävs en budget som inte fruktar hård prioritering och omfattande omfördelning. Så har det inte varit under mandatperioden – de senaste budgetbesluten har utgjort förlorade år, där göteborgarnas behov fått stå tillbaka för ideologiska dogmer och motbevisade marknadsexperiment, forcerade nedskärningar och sänkta ambitioners politik. Det socialdemokratiska förslaget gör tvärtom. Valet 2022 är en möjlighet för Göteborg att färdas i rätt riktning igen.

Jonas Attenius
Gruppledare för Socialdemokraterna i Göteborgs kommunstyrelse

facebook Twitter Email