Våld mot folkvalda är våld mot demokratin skriver Büser


Både masskjutningen i Orlando och mordet på Jo Cox är attacker på det demokratiska samhället. Vi behöver ett mer sansat debattklimat för att förebygga och förhindra vansinnet, skriver Johan Büser.

Den senaste veckan har våldet triumferat. Om nu våld kan göra det. Klart är i alla fall att både den fruktansvärda skjutningen i Orlando och avrättningen av den brittiska parlamentsledamoten från Labour, Jo Cox, har berört mig djupt. Det handlar nämligen om attacker på människor som ville ha rätten att älska vem de ville och att stå upp för sina politiska övertygelser i ett fritt och demokratiskt samhälle.

Anledningarna till att det som har hänt Jo Cox berör mig på djupet är flera. Jag känner sorg över att en parlamentsledamot i ett demokratiskt land blir mördad på öppen gata. Jag känner vrede över att det får ske igen. Och jag blir bedrövad över att en annan människa anser sig ha rätten att ta livet av en annan människa med små barn, mitt i livet i sin politiska gärning. Mordet på Jo Cox är en attack som inte bara drabbar henne och hennes familj eller Socialdemokraternas systerparti Labour. Det är en attack på demokratin och yttrandefriheten. Det finns också tydliga likheter med mordet på Anna Lindh. I en annan folkomröstningskampanj och i ett annat land.

 Ett tungt slag för Sverige

Som SSU:are träffade jag Anna Lindh några gånger. Jag minns särskilt ett valmöte i Värnamo 2002, ett år innan hon mördades. Hon skulle hålla tal vid ett torgmöte och plötsligt gick en man fram till henne, puttade till henne så att hon tappade balansen och kallade henne för idiot. Ett år senare skedde attacken på NK. Jag minns att jag dagen efter gick hem från jobbet direkt när det stod klart att Anna hade avlidit av sina skador. Luften blev tjock och energin försvann. Det var ett tungt slag för svensk socialdemokrati och för Sverige.

Att vara politiker i en tid av ökad polarisering är ibland tufft. Jag har under mina 15 år som politiskt aktiv sett hur samtalsklimatet hårdnat. Hoten finns där. För en del som engagerar sig blir hoten en del av vardagen. Även jag har fått brev, mejl och hot. Oftast har det skett när jag i något offentligt sammanhang markerat att jag står upp för alla människors lika värde och att jag avskyr främlingsfientlighet, förtryck och homofobi. Och varje gång det sker blir jag än mer övertygad om att det är rätt att använda sina läppar och tala när man kan. Det är rätt att visa empati och solidaritet. Och det är rätt att göra det man tror på. Det är när tystnaden och apatin tar överhand som det är som farligast.

För att förebygga och förhindra vansinnet behöver vi ett mer sansat debattklimat. För polarisering och överord ger intryck av att olika former av politiska beslut kan vara livsavgörande, och det ger ibland människor som inte mår så bra legitimitet och kraft att utföra vansinnesdåd. Psykiskt sjuka personer måste få den vård de behöver eller i vissa fall omhändertas. Polisen måste ha resurser och möjligheter att kunna göra sitt jobb.

Vi får inte stänga in oss


Vår demokrati har ett flertal utmaningar. Det låga förtroendet för politiker i allmänhet är ett stort problem och det är en värdemätare på hur stabil vår demokrati egentligen är. För vem ska styra samhället om inte folkvalda gör det? Varje hot mot en folkvald är också ett hot mot demokratin.

Jag måste naturligtvis också som politiker ta mitt ansvar och göra det jag kan. Vi behöver lyssna mer. Vi behöver träffa fler. Vi får inte stänga in oss.

När jag fick beskedet om det som drabbade Jo Cox var jag på väg att skriva en artikel om hur viktigt det är för Göteborg och Sverige att Storbritannien blir kvar i EU efter folkomröstningen. Om att jobben blir fler i Göteborg, att jobbtillväxten är starkast här och att vi är en stad i ett litet exportberoende land som behöver EU. Men just nu känns det mindre viktigt.

Europa och Storbritannien har blivit fattigare. Men kampen för demokrati går vidare. Och för oss är det viktigt att komma ihåg en sak som Jo Cox make Brendan sa:

”Hate doesn´t have a creed, race or religion, it is poisonous.”

Johan Büser
Riksdagsledamot för Göteborg och ledamot av  EU-nämnden

 

Även publicerad på GP debatt 17 juni 2016

.

facebook Twitter Email