Ta inte från de fattiga för att ge till de rika Svenska kyrkan i Göteborg

Svenska kyrkan i Göteborg ska få en ny organisation år 2018. Det är Göteborgs stift som fattar beslut, och det finns två förslag: behålla Göteborg som ett sammanhållet pastorat, eller dela upp kyrkan i staden i nio självständiga enheter.

Göteborg är ju en mycket segregerad stad, så ekonomin i de tänkta nio enheterna blir naturligtvis mycket olika. Man kan göra tankeexperimentet att låta Göteborgs stadsdelar bli självständiga kommuner! Ändå tror man knappt sina ögon när man ser effekten på kyrkoavgiften om nuvarande verksamhet ska kunna behållas: Kyrkomedlemmarna i nordost (församlingarna Nylöse, Kortedala, Bergsjön och Angered) skulle få sin kyrkoavgift höjd med 38 procent. Askim däremot skulle kunna sänka sin kyrkoavgift med 10 procent och ändå ha kvar all verksamhet.

Stora skillnader

Den stora skillnaden beror dels på andelen som hör till Svenska kyrkan (nordost har 28 procent, Askim 70 procent av befolkningen), dels på skillnaden i medelinkomst. Alternativet med nio enheter innebär alltså att man tar från de fattiga och ger till de rika.

Följande församlingar skulle kunna sänka sina avgifter: Lundby (-9 procent), Carl Johan, Oscar Fredrik, Masthugg och Högsbo (-5 procent) och Torslanda (-4 procent). Läget är sämre för följande församlingar vilka behöver höja sina avgifter: Örgryte, S:t Pauli, Härlanda, Björkekärr (+1 procent), V Frölunda, Älvsborg, Tynnered, Näset och Styrsö (+7 procent), Backa och Tuve-Säve (+10 procent), samt Domkyrko, Haga, Vasa, Annedal, Johanneberg och Tyska Christinae (+14 procent).
Det är alltså fler än de invandrarrika församlingarna i nordost som drabbas av försämrad ekonomi, till exempel en stor del av innerstaden.

Församlingarna i Svenska kyrkan i Göteborg har haft en gemensam ekonomi ända sedan 1883. Då bildades den kyrkliga samfälligheten, och sedan dess har församlingarna fått finansiering efter behov, men betalat efter förmåga. Göteborg bildade modell för de andra stora städerna (utom Stockholm) som också varit samfälligheter. Alla dessa städer har behållit den gemensamma organisationen när de blev pastorat år 2014. Men i Göteborg finns alltså en risk att det blir slut på solidariteten efter 135 år. Var och en kommer att få sköta sig själv om Göteborg splittras.

Gemensamt arbete drabbas

Nu är det inte bara ekonomin som varit gemensam. Det finns väldigt mycket kyrkligt arbete som bedrivits med gemensam finansiering: Sjukhuskyrkan, skolkyrkan, Kyrkan i högskolan, det finska församlingsarbetet, verksamhet med funktionshindrade, och så vidare. Allt detta arbete är i allvarlig fara om kyrkan i Göteborg splittras. De fattiga församlingarna skulle inte ha en chans att betala sin andel. Särskilt illa ute är Kyrkans familjerådgivning och Kyrkans jourtjänst. De har nämligen samfälligheten som huvudman. Och den försvinner ju.

Som lök på laxen är de stora anslagen till Stadsmissionen (13 miljoner), Sjömanskyrkan i Göteborg och S:t Lukas i Göteborg i fara. Det är väl ingen vild gissning att flera församlingar, rika som fattiga, kommer att skära ned på dessa anslag, hellre än att säga upp personal och lägga ned kyrkor.

Vilka är då motiven att föreslå denna uppdelning med alla sina stora negativa följder? Jo, Göteborg skulle annars få en enda kyrkoherde (som också blir domprost eftersom Göteborg är stiftsstad) och denna anses få för mycket att göra!
Även om ansvaret för drygt 900 anställda säkert är krävande finns det ju många som klarat av betydligt mer omfattande chefskap. Allt som behövs är en genomtänkt delegationsordning.
Fördelarna med ett enda pastorat för hela Göteborg, som kan fortsätta verksamheten utan några större neddragningar, överväger mycket starkt. Man ska inte ta från de fattiga och ge till de rika.

Hans-Olof Andrén
Posk, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Masthugg

Lars-Ola Dahlquist
Socialdemokraterna, Johanneberg

Bo Hanson
Öppen kyrka ? en kyrka för alla, Vasa

 

Tidigare publicerad på GP Debatt 18 januari 2015

facebook Twitter Email