S-kvinnor: Förbättra stödet till könsstympade kvinnor!

I samband med internationella kvinnodagen 8 mars uppmärksammar S-kvinnor í år särskilt könsstympning av flickor och kvinnor. Sedan 1982 är det förbjudet i Sverige. Brottet ger upp till fyra års fängelse, särskilt grova fall upp till tio år. Brottet ses som så pass allvarligt att dubbel straffbarhet föreligger, dvs. det är också straffbart att föra ut någon ur landet och utföra brottet utomlands.

Könsstympning innebär att delar av yttre könsorgan skärs bort, oftast utsätts små flickor. Det finns inga positiva hälsoeffekter, men väldigt många negativa. Många lever med brutala trauman och skador som i värsta fall är livshotande.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att 100 till 140 miljoner kvinnor i världen är könsstympade. I Sverige uppskattar Socialstyrelsen det till 38 000, men siffrorna är snart 10 år gamla och baseras bara på ursprungsländer där över 50 procent av kvinnorna är utsatta.

Enligt en rapport från Socialstyrelsen 2020 har tio flickor under 18 år födda i Sverige fått diagnosen könsstympning 2012 – 2018. De har registrerats när de sökt sjukvård, så det är troligt att mörkertalet är stort.

Organisationen Existera som arbetar med könsstympade kvinnor släppte nyligen en rapport med hänsyn till alla ursprungsländer, den visar betydligt högre siffror. Närmre 75 000 kvinnor i Sverige kan vara utsatta.

Trots brottets allvar och omfattning finns alldeles för lite hjälp för de här kvinnorna. Vården är minst sagt ojämlik i landet, många regioner saknar kompetensen helt.

Göteborg är tillsammans med Stockholm de enda städerna i landet med specialistmottagningar. Men både information och resurser brister och finansieringen är inte tryggad. För få hittar eller känner till Vulvamottagningen i Angered. Kvinnor från andra delar av landet ska inte heller behöva resa till Göteborg utan borde få rätt vård i sin egen region.

Skam och tabu kopplat till det kvinnliga underlivet är ett hinder i alla kulturer, än större för den som är könsstympad. De flesta vet att könsstympning är förbjudet i Sverige och är därför rädda för att söka vård, men också för att möta oförståelse, okunskap, eller bli dåligt bemötta.

Vi vet att det forskas mindre och ges mindre resurser för kvinnors sjukdomar generellt. Den här gruppen, som ofta saknar språket och kunskap om systemet, är extra utsatta och bortprioriterade.

Med enkla medel kan vi förändra de här kvinnornas liv. Ge dem ett liv utan smärta, lindra trauman och bygga självkänsla. Det stärker hela integrationen och kan rädda liv.

Regionen har ett ansvar att kartlägga vårdbehovet i Göteborgsområdet, säkra kompetens och resurser. Vård ska ges efter behov, det är helt grundläggande för vår välfärdsmodell. Det är oacceptabelt att de här flickorna och kvinnorna fortsätter lida i det tysta.

Carina Ohlsson, förbundsordförande S-kvinnor
Shadiye Heydari, distriktsordförande för S-kvinnor Göteborg
Marlene Segersson, distriktsordförande för Göteborgsområdets S-kvinnor
Luul Jama, ordförande Existera

facebook Twitter Email