Cecilia Dalman Eek (S): ”Sjukvården hade haft ett helt annat läge om våra budgetar fått gälla”

Idag kom beskedet att Cecilia Dalman Eek (S), vice ordförande för Sahlgrenska Universitetssjukhuset, lämnar sitt uppdrag. Vi ställde några frågor till henne om hennes tid på Sahlgrenska, sjukhusets nuvarande situation och vad som händer härnäst.

Du lämnar efter 6 år som Sahlgrenskas vice ordförande. Vad är du mest nöjd med från denna tid?
Jag är väldigt stolt över att vi Socialdemokrater har lyckats sätta Sahlgrenskas situation på dagordningen. Vi har fört en konstruktiv oppositionspolitik med konkreta förbättringsförslag och vi har också satt ljuset på moderatstyrets misslyckande med att ge Sahlgrenska de förutsättningarna som sjukhuset behöver för att utvecklas och klara sitt uppdrag.

Det är en stor glädje att flera av våra förslag har gått igenom, trots att vi är i minoritet i styrelsen. Vi tog ett initiativ till att arbeta strategiskt med vårdplatsbristen som uppstod för några år sen och det har sjukhusledningen lyckats bra med. Vi har också fått igenom flera förslag, som till exempel initiativet i styrelsen till att bilda ett centrum för bröstcancervård. Det kom snabbt på plats och har betytt en bättre och snabbare vård för kvinnor med bröstcancer. Det är jag väldigt stolt över.

Att vi har haft goda relationer med de fackliga organisationerna är också det väldigt viktigt. Det måste man ha för att förstå vad som händer på sjukhuset och det har jag arbetat mycket med.

Något vi jobbat mycket med är att presentera ett tydligt alternativ till det moderatledda högerstyrets politik. Det tycker jag att vi har lyckats med. Vårt fokus har varit att utveckla vår gemensamma offentliga vård, snarare än att satsa på privatiseringar som högerstyret gör. Det som verkligen utvecklar sjukvården är när personalen får möjlighet att över tid långsiktigt utveckla sitt sätt att arbeta. Då blir vården både bättre och mer effektiv.

Denna period har ju präglats av oppositionsrollen för dig och Socialdemokraterna. Vad är du mest frustrerad över att du inte haft makt att förändra?
Att Sahlgrenska fortfarande är underfinansierat. Sjukhuset har en väldigt kortsiktig och splittrad budget som saknar rimlig ersättning för Göteborgsområdets stora befolkningsökning. Sjukvården hade haft ett helt annat läge om Socialdemokraternas budgetar fått gälla under de här åren. Det är verkligen en frustration.

Apropå sjukvårdens finansiering: Nyligen kom beskedet att Socialdemokraternas initiativ att låta sjukvården få en extra miljard från regionens överskott går igenom. Det moderatledda högerstyret ville istället lägga dessa pengar – som regeringen skickat för att stärka sjukvården – på hög. På vilket sätt kommer de här pengarna att göra skillnad på Sahlgrenska?
Jag är oerhört imponerad över hur sjukhuset har hanterat pandemin. Med denna extra miljard finns förutsättningar för att möjliggöra återhämtning för personalen samtidigt som de får mycket bättre förutsättningar att hantera den vård som fått stå tillbaka – att korta köer helt enkelt.

Här är skillnaden tydlig gentemot högerstyret: vi vill ge vår gemensamma offentliga vård förutsättningar att lösa köerna. Högerstyret vill stoppa undan pengarna för att istället lägga dem på privata vårdföretag. Men inget blir bättre av att vårdföretag köper upp den offentliga vårdens personal för att göra jobbet och lämnar sjukhuset med kompetensbrist.

Vad har du för tips till din efterträdare?
Lyssna på medarbetarna. Var mycket ute på studiebesök. Skapa relationer till de fackliga företrädarna. Ställ många frågor och lyssna och lär av personalen. Sahlgrenska är ett sjukhus i världsklass. De som jobbar här har en oerhörd kunskap och engagemang. Ta vara på dem. Hitta de utvecklingsprojekt som visar på hur vi bäst kan fortsätta utveckla den offentliga vården.

Och inte minst – var en konstruktiv opposition.

Sist, vad ska du göra nu?
Sedan jag blev uppsagd från min anställning har jag sökt andra jobb. Det är viktigt att som politiker ha ett jobb att falla tillbaka på. Jag ska arbeta framför allt med stöd till patientföreningar och andra medlemsorganisationer på ett företag som heter Reform Society. För mig är detta en möjlighet att använda mitt engagemang för en jämlik offentlig sjukvård från ett annat håll. Jag hoppas även få möjlighet att arbeta med frågor som rör förnybar energi som också ligger mig varmt om hjärtat.

Jag lämnar inte politiken helt, vi ses i både folkrörelsen och valrörelsen. Och kanske över en kaffe någonstans för goda politiska samtal. Men tyvärr måste jag lämna Sahlgrenska. Och jag kommer att stötta min efterträdare så mycket jag kan.

Lycka till!
Tack!

facebook Twitter Email